Artikel ur Argaladei Friluftsliv – en livsstil nummer 3-2000

När vi talar om friluftsliv, kan vi mena väldigt olika saker. Finns det egentligen någon klar definition av vad ordet friluftsliv betyder? Varifrån kommer det från början? Carl-Henrik Berg ger här svar på några av frågorna i en betraktelse över friluftslivets språkliga historia.

Jag ska i två artiklar försöka mig på en betraktelse över friluftslivet ur ett språkhistoriskt perspektiv. Det låter kanske trist, men jag tror ändå att detta är nödvändigt för att kunna tränga tillbaka till friluftslivets rötter. Denna första artikel kommer att kretsa kring "friluftsord", medan den andra är djärv nog att ställa sådana storheter som sport, idrott, turism och rekreation mot begreppet friluftsliv. Den andra artikeln har jag kallat "Turistsportens trixiga terminologi".

Friluftsliv och rekreation

För nutidsmänniskan låter väl ordet rekreation ganska modernt och fyrkantigt, samtidigt som ordet friluftsliv framstår mer som ett "gammalt hederligt" ord. Därför förvånar det säkert de flesta av oss när vi får höra att vi faktiskt haft med oss ordet rekreation i svenskan ända sedan 1500-talet, medan ordet friluftsliv kom in i vårt språk först 300 år senare!

Samtidigt finns det något som förenar just dessa två ord, och skiljer dem från begreppen sport, idrott och turism. Friluftsliv och rekreation är sammansatta ord. Dessutom är de svårare att konkretisera och "kronologisera" än dessa tre andra begrepp. Naturligtvis finns också många andra aspekter som jag inte ska gå in på här, som att begreppen sport, turism och rekreation förekommer globalt, osv.

Gemensamt för friluftsliv och rekreation är också att just dessa två begrepp saknas som uppslagsord i Nationalencyklopedin. Friluftsliv som uppslagsord letar man faktiskt förgäves efter i samtliga våra tre största uppslagsverk! Till dessa räknar jag Nordisk familjebok, Svensk uppslagsbok och nu senast Nationalencyklopedin. Sport, idrott och turism däremot är närmast självklara som egna uppslagsord.

Att orden friluftsliv och rekreation saknas som uppslagsord antyder samtidigt att dessa ord inte nödvändigtvis behöver förklaras - de anses uppenbarligen vara så allmänt kända av sin samtid, och i modern tid händer det också att de används mer eller mindre synonymt. Men så är de ju också lite vaga i konturerna!

De första "frilufts-orden"

Nu ska jag äntligen lämna de andra begreppen därhän, för att återkomma till dem i min senare artikel. Nu gäller det begreppet "friluftsliv" och dess öden och äventyr i språkhistorien. En bra utgångspunkt är år 1885 - det år då Svenska Turistföreningen stiftades. Vid denna tid hade de första "frilufts-orden" nämligen ännu inte letat sig in i svenskan, men de fanns ändå i kulisserna och var färdiga att ramla in när som helst - vilket de sedan också gjorde under 1880-talets senare hälft.

I Norge hade alltifrån 1830-talet och framåt seklets största norska författare använt ord som friluft och friluftsliv. Sammansättningen "friluft" dyker upp hos Henrik Wergeland redan år 1832, och Johan Sebastian Welhaven har i en bok från 1839 en dikt med titeln "Friluftsvise". "Frilufts-vise" hette f.ö. också Andreas Aabels kända sång "Se Norges blomsterdal" under en period från 1862 och framåt.

När dök då ordet "friluftsliv" upp i Norden för första gången? Ja, i norska friluftslivskretsar är det ganska vitt känt att Henrik Ibsen skriver om "friluftsliv for mine tanker" i en dikt skriven år 1859, men publicerad först år 1871. En annan stor norsk författare, Jonas Lie, inleder sin år 1870 utkomna berättelse "Den fremsynte" med att tala om människor som "från ett barndomsliv i friluft på landet övergått till livsverksamheter som medför stillasittande" (min översättning).

Några av de frilufts-ord som förekommer i Henrik Ibsens diktning ska jag nu redovisa här: Från år 1862 har vi förutom just ordet "friluftsliv" (i Kærlighedens Komedie - första gången i tryck!) orden "friluftsblomst" och "friluftslund". Ibsen skriver samma år också på ett ställe om "landets friluft" – i kontrast mot "byens kvalm". Från 1871 har vi förutom den kända raden om "friluftsliv for mine tanker" även ordet "friluft" igen, och därtill sammansättningen "friluftsbarn". I Ibsens drama Vildanden från 1884 återkommer talet om "byens kvalm", här i samband med en genuin "friluftsmand".

När dyker då friluftsorden upp i det svenska språket? Ja, enligt Svenska akademiens ordbok (SAOB) finns inget belägg på just ordet friluftsliv som är av äldre datum än 1889. SAOBs äldsta belägg är från Verner von Heidenstam, som i Endymion skriver om "det naturliga primitiva friluftslivet - enkelheten". Heidenstam talar dock här inte riktigt om friluftsliv i vår mening, utan om österlandets livsföring kontra västerlandets. Han verkar dock ha anammat tolkningen att friluftsliv innebär ett fritt och mer ursprungligt naturtillstånd i kontrast mot urbaniseringens stadsmiljöer och det borgerliga livets tvångströja, på samma sätt som friluftsorden tidigare använts i den norska litteraturen.

"Manliga idrotter"

Från samma tid, alltså 1888-89, har jag hittat ännu ett ställe där friluftsliv omtalas. Det är författarinnan Victoria Benedictsson som i ett brev till Emelie Brandes berättar om sin barndom: "Under min fritid stal jag mig alltid till att vara samman med min far. Han hade två egenskaper, som lockade mig oemotståndligt: sinne för friluftsliv och förmåga att berätta. Han lärde mig rida, brottas, skjuta med pistol m.fl. manliga idrotter; han behandlade mig i det hela taget som en pojke". Detta brev, skrivet 1888, citerar Ellen Key i sin år 1889 publicerade skrift om författarinnan.

Ja, detta friluftsliv under sent 1800-tal var sannerligen mest en fråga om manlig idrott. Det handlade ofta om "primitiva", fysiska jaktinstinkter, som t.ex. i Oscar Levertins bok Livets fiender från 1891: "Jägarna förde in i samkvämet det övermod, med vilket friluftslivet och den tillfredsställda jaktpassionen rågat deras sinnen". Och i SAOB hittar vi under ordet "friluftsmänniska" följande exempel från 1909: "Ivrig jägare och friluftsmänniska som Runeberg var".

Naturligtvis har även August Strindberg något att bidra med i frågan. I inledningen till berättelsen Skärkarlsliv, skriven 1888, hävdar han att skärgårdens befolkning uppvisar "många enkla seder och begrepp från naturstadiet", vilket skulle tyda på att: "här ute, långt bort från samhället, hopkommit en stock av osällskapliga, för ordnat samliv svårtillgängliga friluftsälskare".

Influenser under 1880-talet

Vad var det då som gjorde att så många av "friluftsorden" dök upp i Sverige just i slutet av 1880-talet? Varför nådde de oss inte tidigare, via den norska litteraturen - med svårundvikliga giganter som Henrik Ibsen? Kan det möjligen vara så att vi här i Sverige inte riktigt kunde föreställa oss hur detta "friluftsliv" egentligen skulle definieras? Jag tror att det till viss del var så. Men vad var det då som till slut hände just under 1880-talet?

Var det den snabba samhällsomvandlingen och i samband därmed det organiserade turistväsendets framväxt, med tillkomsten av Svenska Turistföreningen år 1885? Nej, fullt så enkelt var det faktiskt inte. Det är ju inte heller i STFs äldsta årsboksårgångar man hittar de första "frilufts-beläggen", utan det gör man på ett helt annat håll, nämligen hos svenska konstnärer som varit nere i Frankrike och tagit till sig det nya friluftsmåleriet. Det kallades först "plein-air"-måleri, och utmärktes av att man sökte sig ut från ateljéerna, ut i fria luften, för att där måla motiv sådana de ter sig i naturligt ljus. Den tyska termen för samma sak var "Freilichtmalerei".

I franska Grèz-sur-Loing fanns en svensk konstnärskoloni under 1880-talet. Många av de nordiska konstnärer som vistades där besökte också danska Skagen under samma tid, och även i trakten av Oslo fanns då en konstnärskoloni. Den hade sin glansperiod åren 1883-84 och kallades av den norske dramatikern Gunnar Heiberg skämtsamt för "Friluftsakademiet i Modum".

Samtidens stora inom konsten såväl som litteraturen fylkades i Grèz-sur-Loing, som t.ex i augusti 1885 då både Strindberg och Heidenstam var där. Konstnären Ernst Josephson skriver året efter från fiskeläget Tréboul i ett brev: "Jag skulle gråta om jag tvunges att lämna min franska friluftslycka".

Men det var nog ändå Carl Larsson som förde in begreppet "friluftsmåleri" i det svenska språket. På Konstnärsförbundets utställning år 1886 ställde han ut en tavla betitlad "Friluftsmålaren", just vid den tid som friluftsmåleriet var som mest i ropet. Sommaren 1887 är de flesta ledande svenska målare hemma i Sverige och målar.

Det kan låta långsökt, men det verkar faktiskt som om just friluftsmåleriet var det som gjorde att vi sent omsider även i svenskan fick in olika begrepp där "frilufts-" var förled. Under år 1886 talas det - främst tack vare en tavla av Carl Larsson - på flera ställen i vår press om friluftsmålare och friluftsmåleri, och när vi kommer in på 1890-talet handlar det inte längre bara om friluftsmåleri, friluftsälskare och friluftsliv, utan kring 1892 har vi plötsligt även ord som "friluftsmänniskor" och "friluftsbilder" (det senare i boktitlar), och med Skansens tillkomst nu också ordet "friluftsmuseum". Samma år, alltså 1892, utkom f.ö. i Danmark en bok som kort och gott hette "Friluftssport".

Organiserade aktiviteter

När ser vi då de första tecknen i Sverige på mer organiserade friluftsaktiviteter? Ja, SAOB har belägg på ordet "friluftslek" från 1895 och framåt, och i svenska bibliotek finns handböcker om just friluftslekar från år 1897 och framåt. Pionjärverken är skrivna av den göteborgske läroverksadjunkten John Wilhelm Åkermark. År 1903 startades i Göteborg och Malmö sällskap för friluftslekar, med det uttalade syftet att få arbetarungdom att börja idrotta, och detta ute i det fria.

Friluftslek var alltså idrott - men inte sport. Nordisk familjebok ger nämligen år 1912 följande definition: "planmässigt ordnade, icke sportmässiga idrotts- och rörelselekar, som af ungdomen idkas samfälldt ute i fria luften, företrädesvis om våren och hösten".

Officiell definition

År 1910, då "Boken om friluftslif" utkom, var friluftslivet ett etablerat begrepp. Men det innebar inte att man funnit en definition av vad friluftsliv egentligen stod för. Ännu vid 1900-talets slut hade vi inte fått någon officiell definition att utgå ifrån, så när en statlig rapport vid övergången till år 2000 äntligen levererade en i det närmaste officiell sådan var det minst sagt hög tid!

Definitionen finns i ett statligt förslag till förordning om stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer (Ds 1999:78), och lyder på följande sätt: "Friluftsliv är vistelse och fysisk aktivitet utomhus för att uppnå miljöombyte och naturupplevelse - utan krav på prestation eller tävling". Denna svenska definition är en direkt översättning av den definition man har i Norge (ständigt dessa norrmän!), med den skillnaden att tillägget om "utan prestation eller tävling" tillkommit i den svenska skrivningen. Den norska definitionen finns i en "melding" från 1986-87, från Miljøverndepartementet i Oslo.

Källor och detaljer

Jag har inte redovisat mina källor mer än i enstaka fall, delvis för att inte tynga framställningen onödigt mycket. Jag vill dock be den som önskar närmare detaljer, och kanske ytterligare exempel utöver dem jag fått plats med här, att kontakta mig direkt på nedanstående e-postadress, alternativt via tidningens redaktion. Kompletterande upplysningar är naturligtvis också alltid välkomna – många kunskapsluckor återstår att fylla inom detta märkligt jungfruliga forskningsfält!

Artikeln är publicerad med tillstånd av Carl-Henrik Berg och Sören Larsson.
Kopiering utan medgivande är ej tillåtet.