Vårpaddling 2010

För bilder, se: länk

Vilken fantastisk miljö – men hu så mycket sten och så fina nya repor kanoterna nu har fått…

Dags igen för den årliga Kristi himmelsfärdspaddlingen. Skall jag vara riktigt ärlig hade jag väl inte så stora förväntningar att någon skulle vilja följa med efter förra årets deltagarbrist, men ack vad jag bedrog mig. Pär som först meddelat att det var lite långt att köra från Jämtland ändrade sig. Och sen hörde Cecilia av sig från Norrköping och anmälde intresse. Så vi som kom iväg detta år var: Cecilia och Magnus med Ask och Ylva, Pär med Ylva och Dag med Jakob.

Kunde det möjligen vara miljön som drog? Jag hade samma vattenområde i tankarna redan förra året men då hade vattennivån i ett närliggande vattenområde varit så extremt låg att jag tvingades att ställa in alltihop. Men denna gång var snösmältningen endast 3 veckor ”gammal” så det fanns hopp om att kanotbeskrivningens varningar om steniga vattendrag skulle komma på skam.

Pär hade kommit fram redan kvällen innan och passat på att reka lite och jag hade redan när jag lämnade Stockholm fått ett SMS med besked att Smalsjön och Brittälven uppströms vägbron var alltför steniga för att ens testas. Så startplatsen var given – vägbron någon km väster om Strömsdal.

På väg till startplatsen passerades många små samhällen och nedlagda hyttor, vidare flera dagbrott och nedlagda gruvor. En mycket fascinerande och ödslig miljö med mycket begränsad mobiltäckning, endast en operatörs kommunikation fungerade, men inte överallt. Dessa områden i Bergslagen är kanske det närmaste man kan komma ödemark söder om Dalarna. Varken människor, kanoter eller båtar såg vi förräns näst sista dagen. Lite kuriosa… Pär och Cecilia hade kommit lite före mig och besökt den lokala handlaren i Strömsdal. En intressant upplevelse då produktutbudet och servicementaliteten kanske inte riktigt höll den klass man hade önskat. Men de hade trots allt öppet vilket var lite oväntat Kristi Himmelsfärds dag.

Vädret och prognos var väl kanske inte den bästa – regn alla dagar. Och när jag själv kom fram till Strömsdal hällregnade det – trots att solen sken när vi lämnade Stockholm på morgonen. Och regnet fortsatte att strila när vi fixade lunchen, packade kanoterna och planerade vilka bilar som skulle köras till Hällefors mm. Men barnen var glada och höll modet uppe trots regnandet. När vi var klara med det administrativa körde jag Magnus och Pär ned våra bilar till Hällefors (tyvärr valde vi den västra vägen vilken visade sig vara riktigt dålig) något som gjorde att resan enkel väg tog nästan 55 minuter. På vägen tillbaka till Strömsdal valde vi att hålla en mer östlig linje – vilket minskade körtiden till ca 30 minuter… Det är inte lätt att veta i förväg vilka vägar som är tjälskadade eller på annat sätt luriga…

Väl tillbaka vid bron lastade vi kanoterna och började paddla. Efter ca 1 km kom det första hindret i form av en (för låg) stockbro som vi passerade genom att släpa kanoterna över gungflyn väster om bron. Vi fortsatte i skymningen över Svansjön och beslöt oss att hitta ett bra nattläger – något som vi fann på en liten udde där vi lyckades klämma in Pärs tarp, Cecilias och mitt respektive tält samt en presenning. Och det blev så bra att regnet sakta upphörde fram på kvällen vilket gjorde det möjligt att ta av sig regnkläderna och torka fuktiga strumpor och annat. Tack vare lite envishet och en risig skog gick det att få upp en eld och runt den samlades vi alla innan det blev dags att knoppa in.

På morgonen hade regnet börjat hälla igen men det är inget som brukar stoppa oss – men som alltid så måste man fundera en extra gång innan man samlar ihop kläder och packning för att undvika att blöta ned saker i onödan. Runt 11 var vi färdigpackade och började paddla oss vidare över Svansjöns utlopp – som här kallades Mångsälven. Vi hade väl hoppats på lite paddelbar fors men… tågning blev det. Först 1,5 km som vi med gemensamma krafter klarade av utan några större problem Det var rätt grunt och vi kunde vada bredvid kanoten långa sträckor. Sen kom ett stenigt 1,5 km sel med många dolda och luriga stenar (mycket mörkt vatten) vilket tvingade oss till diverse undanmanövrer. Och sen ytterligare en tågningssträcka på någon km innan vi var nere i Mången.

Barnen tyckte väl generellt att tågningen inte var så kul då de gick i förväg och fick vänta men vi vuxna hade hjärtligt roligt åt att få känna vattnets kraft mot kanoterna och fundera på bästa väg ned. Stränderna vid Mången såg ut som ett månlandskap (pga att man uppenbart sänkt sjöns vattennivå under vintern) och vi passade på att äta lunch innan vi paddlade vidare. I väntan på att alla skulle bli klara passade Magnus och några av barnen på att spana in en isbjörn som vi skådat på en bergvägg några km bort. Riktigt kul vad kvarlämnad snö kan se ut som på lite avstånd.

Efter lunchpausen paddlade vi på genom månlandskapet. Vi befarade att det kunde bli kärvt då det var grunt här och där men det största problemet vi stötte på var en kort sträcka som var instängslad av bommar (uppenbart en gammal flottningsled) där Allyn snyggt gled igenom utan problem, samtidigt som Prospectorn och Pärs OldTown behövde tågas ett 20-tal meter. Det såg rätt skrämmande ut med alla sterila sandhögar och döda stubbar som stod kvar här och där.

Jakob försökte att fiska utan att lyckas fånga något annat än några drag som andra fiskare uppenbart tappat. Efter 8 km slätvattenpaddling i ömsom duggregn och ömsom uppehåll kom vi fram till dammen vid den södra änden av Mången. Att det skulle bli ett lyft här var klart, frågan var bara hur långt. Vi började att lyfta ca 500 meter till en slätvattenyta nedströms dammen. Tyvärr visade det sig att älven nedströms denna punkt var ofarbar så det var bara att släpa vidare. Några av oss provade att lägga i kanoten i Agen efter ca 1,5 km och sedan paddla/tåga/släpa kanoten ytterligare några hundra meter men en kvarndamm satte effektivt stopp för fortsatt färd ca 300 meter uppströms Sandsjön. Andra valde att trots lite luft i kanotkärrans däck transportera kanoterna hela vägen. Det senare var nog det bättre alternativet så här i efterhand. Men regnet började successivt att hålla upp allt längre tid.

Barnen och Cecilia hade gått i förväg och rekognoserat en mycket fin lägerplats på en öppen yta. Ytan har troligen tidigare används som omlastningsplats men blev för oss en mycket trevlig lägerplats. Och trots att vi kom fram rätt sent och att vi fick slita hårt med bärandet så var det ett helt rätt val att ta detta lyft på kvällen.

Efter en god natt sömn ägnades lite tid åt att baka bröd på morgonen – fortsatt regnande det lite men det började spricka upp och när vi hade lastat i kanoterna och börjat paddla så lyste solen från en nästan klarblå himmel. I ett smalt vattendrag nedströms Sandsjön fick vi tåga igen och i ett litet skogsparti mellan två områden som uppenbart brunnit respektive kalavverkats blev det dags för lunchpaus – och där blev några av barnen så badsugna att de trots temperaturen valde att doppa sig. Efter lunch fortsatte paddlingen genom kanaler, under broar och över små dammar och sjöar som Grån, Skomakarsjön och slutligen Sävenforsdammen.

Det enda egentliga hindret var ett överfall under en bro som vi fick tåga. Det dök upp lite åskmoln och åskbuller hördes i fjärran men utöver några kraftiga vindbyar så klarade vi oss. Efter lite funderande valde vi att palla in i kanalen öster om Sävenforsdammen och sparade på detta sätt 500 meter lyft. Nu blev lyftet bara 300 meter men det var en brant grusbank som vi fick lasta ur kanoterna. Å andra sidan fick vi en trevlig översikt över den lokala fiskodlingen.

Nere vid Norr Älgens strand träffade vi några anställda vid fiskodlingen som berättade att kraftverket var under ombyggnation pga att vatten hade läckt ut och spolat bort vägen.

Vi lastade i kanoterna och paddlade ut mot ett fast vindskydd några km söder ut i Norr Älgen. Dessvärre hade vinden vänt till rakt sydlig så det blev lite motig paddling för mig och Pär som paddlade mer eller mindre solo. Men efter 45 minuters paddling kom även vi fram till Sundsudden där vi kunde sätta upp våra tält.

Vädret var fortsatt vackert trots vinden så några av barnen passade på att testa sandstranden. Vi övriga fixade middagsmat i lä av en vidskyddspress.

Morgonen därpå hade det mulnat på men samma vindriktning och styrka tydde på att det skulle bli en motig paddling till bilarna vid Sikfors. Men med hjälp av landlä och strategisk paddling så var vi framme i efter några timmars paddling. Dock fick Prospektorn tömmas en gång då den fått en reva i duken med följd att vatten läckte in. Vi lyckades också kryssa två falkar som jagade en stackars sparv över sjön men då skådespelet hamnade bara 20 meter från oss i kanoten så blev de uppenbart störda och valde en annan lunch…

Om målet i Sikfors och bilresan tillbaka till startplatsen (där min bil stod) kan bara nämnas att många av de vägar som gått längs Smalsjön verkar tidigare varit använda av järnväg. Det är skyltat så noterade jag. Vidare såg Smalsjön och Brittälven efter 4 dagars regnande ut att ha fått avsevärt högre vattenstånd. Upp mot 2 dm högre vattenstånd såg vi på pegeln vid vägbron över Brittälven.

Slutligen – hit kommer vi gärna igen – men då med högre vattenstånd, oömmare kanot samt kanotkärra!

Tack för i år hälsar Dag

För bilder, se: länk

PS Nästa års färdplanering är nu i full gång och redan finns några nordliga förslag. Måhända borde dessa läggas ut på forumet som en diskussionspunkt... Pär...? DS