|
Sören Larsson
2007-07-27
|
Hej!
Jag tänkte delge mina personliga erfarenheter som kanske kan vara till lite hjälp.
Det jag har erfarenhet av är dels traditionella träcanadenssare (som har hel bordläggning under duken, dvs man ser ej duken från insidan), samt "grönlandskajaker" där duken spänns ut av några längsgående ribbor och således är synlig från insidan.
En gammal canadensare eller kajak som ska omdukas kan principiellt tänkas likna någon av dessa eller vara ett "mellanting". Därför beskriver jag mina erfarenheter från bägge kanottyperna.
De saker som jag tänkte beröra är:
- Val av duk.
- Sträckning i längsled
- Sträckning på tvären och fixering
- filler/målning
- mer info, länkar, leverantörer
Duken
------
Till canadensaren har jag använt en bomullscanvas vars tjocklek, om jag minns rätt är mellan 400-500 g/m2, ca 150 cm bred. Tunnare dukar kan också användas, kanoten blir då lättare, men inte fullt lika tålig.
Det är viktigt att duken går att sträcka, den får inte vara helt stum. Att den går att sträcka betyder inte att det är lätt att sträcka den, men det ska gå.
Till kajak har jag använt en smalare duk, ca 1m bred som dessutom har en styvare fiber på tvären. En duk jag jag använt har lin på tvären en annan har hampa. Bägge har bomull i de längsgående fibrerna. Dessa dukar kan sträckas på längden, men är mer stumma på tvären. Jag tror det kan vara bra med den styvare tvärfibern eftersom duken endast hålls ut av längsgående ribbor. Den smalare duken gör att man får sy in kilar där kajaken är som bredast, men det går bra och ger ett effektivt utnyttjande av duken.
Sträckning på längsled
------------------------
Att man sträcker duken på längden beror på att man vill undvika "rynkor" på de ställen där duken i längsled har en "kortare väg".
För en canadensare kan man göra sig ett par rejäla klammor lika långa som halva dukens bredd. Duken klipps till längre än kanoten, viks dubbel och spänns upp mellan klammorna. Är man inomhus, så får man leta upp konstruktionsdetaljer i byggnaden som tål att användas. Kanoten trycks ner i duken och hålls nere med tyngder (är ni tre, så kan en vara tyngd och två arbeta). Alternativ är stöttor från taket.
För grönlandskajaken, som har spetsiga stävar, så syr man fickor i vardera änden på duken som passar att trä på stävspetsen. Beroende på dukens motstånd så syr man fickorna så att duken ska sträckas 15-20 cm för att "haka på" den. Två personer hjälps åt, en håller i kajakskelettet och en hakar på duken.
Sträckning i sidled och fixering
---------------------------------
För canadensaren fästs duken i överkant mot spant/övre reling. Infästningen döljs sedan av den yttre relingen. Man kan använda någon typ av modiferad tång, exempelvis polygrip eller svetstång med extra breda påsvetsade käftar. Man jobbar från mitten, bägge sidorna samtidigt. Man spänner bara så mycket att duken blir slät på undersidan. Det finns ingen aledning att spänna hårdare. Duken fixeras med kanotspik/nubb. Det blir nödvändigt att mot slutet vid stävarna klippa upp duken en bit samt skarva över stäven. Denna skarv döljs senare av en list.
För grönlandskajaken syr man med en speciell teknik (blir för omständigt att beskriva här) så att duken samtidigt spänns i sidled. Duken täcker helt runt om och fixeras således ej med nubb. Inga utvändiga lister tillkommer.
Om duken sträckts tillräckligt i längsled och kajakens stävar inte är för branta, så ska det gå att få till det utan att klippa upp tyget längs stävarna (så som görs med canadensaren).
Filler/målning
--------------
För de första canadensarna jag byggde använde jag en filler enligt ett recept som jag glömt bort. Den applicerades omsorgsfullt i princip enligt en beskrivning i boken "Buiding the maine guide canoe" av Jerry Stelmok.
Enligt min mening blev dessa kanoter onödigt tunga, lagret med filler blev i mitt tycke för tjockt.
Det jag i stället gjort är att som "filler" använda en alkydoljebaserad golvfärg (antagligen går vanlig alkyd- eller linoljefärg också bra). Denna arbetar jag in så att tyget suger upp ordentligt. Det går åt en del. Däremot så försöker jag inte fylla så att tygets struktur försvinner (så som beskrivs i boken).
När färgen härdat, så slipa lite lätt för att ta bort sådan färg som fastnat på lösa trådar etc. Slipa inte ner i tyget.
Måla med vald täckfärg en gång, samt slipa, måla en gång till. Studera resultatet, om för mycket av tygets struktur syns, så upprepa en gång till.
Detta tycker jag har fungerat bra, det har också hållit i många år. Som täckfärg har jag använt vanlig alkydoljebaserad lackfärg. Jag provade en gång med en båtfärg, men den var lite väl hård och ytan fick lätt sprickor.
Jag har gjort på samma sätt med kajakerna.
Mer info
--------
Det finns flera Argaladeiare som har mer färsk erfarenhet av detta än jag, en del är också verksamma inom området och kan sälja material.
Nedansående är de jag kommer på för tillfället. På hemsidorna finns också en del bilder och annat intressant.
http://www.trakanot.se
Bo Weslien
På hemsidan finns också en del bilder från tillverkning inkl dukning av en kanot. Se "kanotbygge" i menyn.
http://www.kanotmakarn.com
Magnus Carlsson
http://www.kajakkspesialisten.no
Anders Thygesen
http://www.wood-and-canvas.de
Andy Röder (tysk sida, men Andy talar svenska och bor i sverige)
http://www.geocities.com/byggkajak
Kosterfjordens kajakbyggeri, Håkan Johansson
Lycka till!
|
online.no
